Ja sam Ciganka iz strane zemlje
u smedjim tajanstvenim rukama drzim karte.
Dani idu za danima jednolicni i saroliki.
Prkosno gledam ljudima u lice:
sto oni znaju da karte gore?
Sto oni znaju da slike zive?
Sto oni znaju da je svaka karta po jedna sudbina?
Sto oni znaju da svaka karta koja pada iz moje ruke
ima hiljadostruko znacenje?
Nitko ne zna da ove ruke traze nesto.
Nitko ne zna da se ove ruke dadose na put odavna.
Da su ove ruke dobro upoznate sa svakom stvari,
a ipak se doticu sa svime kao u snu.
Ima samo jedan par ovakvih ruku na svijetu.
Ove cudesne ruke grabljivice
skrivam ispod crvenog platna
u prkosu i melankoliji, ukrasene prstenjem i jake.
Ove smedje oci gledaju s beskrajnom ceznjom.
Ove crvene usne gore u vatri koja ne trne,
ove bezbrizne ruke trebaju izvrsiti svoj zadatak
u noci sumorno obojenoj odsjajem vatre.
Edith Södergran
(1892 - 1923)
Finland-Swedish modernism was introduced by Edith Södergran (1892-1923).
She didn't receive much recognition in her lifetime, but is now regarded one of Finland's foremost poets.
She was first influenced by French symbolism, then German expressionism and Russian futurism,
and creatively applied these to her own poetry. Her free rhythm, strong,
challenging images fired by a Nietzschean self-conscience and conviction of the importance
of her message were new and baffling to the Finnish audience,
and she was almost without exception misunderstood and even ridiculed.
Her first collection of poems was Dikter (Poems, 1916), which was followed by Rosenaltaret (The Rose Altar, 1919)
and Landet som icke Àr (The land that is not, 1925) among others.
Always physically weak and somewhat sickly, she died young just as she was starting to get followers.
Her last work, The land that is not, is a collection of resigned, intimate poems written close to the end of her life.
They were assembled by the poet Elmer Diktonius and published posthumously.
Ciganka - Zigenerskan - The Gypsy Woman
[ veljaca 1920. - februari 1920. - February 1920 ]
prijevod: Ivan Slamnig
(1930 - 2001)
muzika - music:
Djurdjevdan - Goran Bregovic
(1988) (1950)
[ Edith Södergran ]
Back Next Poezija - Poetry & Lyrics Index poezije - Poetry Index Poets & Poems - pjesnici i pjesme LOGO
Please Sign My GuestBook View My GuestBook View My Old GuestBook Home Exit
Jag Àr en zigenerska ur frÀmmande land,
i bruna hemlighetsfulla hÀnder hÄller jag korten.
Dagar gÄ efter dagar, enformiga och brokiga.
Trotsigt blickar jag mÀnniskorna i ansiktet:
vad veta de att korten brÀnna?
Vad veta de att bilderna leva?
Vad veta de att varje kort Àr ett öde?
Vad veta de att varje kort som faller ur min hand
har tusenfaldig betydelse?
Ingen vet att dessa hÀnder söka nÄgot.
Ingen vet att dessa hÀnder sÀndes ut för lÀnge sen.
Att dessa hÀnder Àro vÀlbekanta med alla ting
och dock röra vid allting i en dröm.
Det finnes endast ett sÄdant par hÀnder i vÀrlden.
Dessa underbara rovhÀnder
döljer jag under den röda duken
i trots och svÄrmod, ringprydda och starka.
Dessa bruna ögon skÄda ut i Àndlös lÀngtan.
Dessa röda lÀppar brinna i en eld som icke slocknar,
dessa sorglösa hÀnder skola göra sitt vÀrv i den dystert eldskensfÀrgade natten.