Blizanci u maternici razgovaraju:

- Vjerujes li u zivot poslije rodjenja?

- Naravno, sigurno postoji nesto nakon rodjenja.
Mozda smo ovdje bas zato da se pripremimo na zivot poslije rodjenja.

- To je glupost. Nema zivota poslije rodjenja. Kako bi taj zivot uopce izgledao?

- Ne znam tocno, ali uvjeren sam da ce biti vise svjetla i da cemo moci hodati i jesti svojim ustima.

- To je potpuna glupost. Znas da je nemoguce trcati. I jesti svojim ustima.
  Pa zato imamo pupcanu vrpcu. Kazem ti: poslije rodjenja nema zivota.

- Pupcana vrpca je prekratka. Uvjeren sam da postoji nesto poslije rodjenja.
Nesto posvem drugacije nego ovo sto zivimo sada.

- Ali nitko se nije vratio od tamo. Zivot se poslije rodjenja zavrsava.
  Osim toga zivot nije nista drugo nego postojanje u uskoj i mracnoj okolini.

- Pa ne znam bas tocno kako izgleda zivot poslije rodjenja, ali cemo u svakom slucaju sresti nasu mamu.
Ona ce zatim brinuti za nas.

- Mama?!? Ti vjerujes u mamu?! Pa gdje bi po tvome ta mama bila?

- Svuda oko nas, naravno. Zahvaljujuci njoj smo zivi, bez nje ne bismo uopce postojali.

- Ne vjerujem! Mamu nisam nikada vidio, zato je jasno da ne postoji.

- Da. Moguce. Ali ponekad, kada smo potpuno mirni, mozemo je cuti kako pjeva i miluje nas svijet.
Znas, uvjeren sam da zivot poslije rodjenja zapravo tek zapocinje...!

Samtal mellan tvillingar i mammas mage:

- Tror du pa livet efter födelse?

- Saklart gör jag det! Det finns nagot efter födelse.
Vi är kanske här för att förbereda oss för livet efter födelse.

- Det är struntprat! Det finns inget liv efter födelse.
  Hur skulle detta liv se ut i sa fall?!

- Jag vet inte riktigt, men jag tror att det finns mera ljus och att man kan ga och äta själv.

- Det är fullständigt struntprat! Du vet att det är helt omöjligt att springa och äta själv.
  Det därför vi har navelsträng. Jag säger bara: Efter födelse finns det inget liv!

- Navelsträng är för kort. Jag är helt övertygad att det finns liv efter.
Nagot helt olikt än vi lever nu.

- Men ingen nagonsin har atervänt därifran!
  Livet slutar efter födelse! I sa fall är livet inget annat än vistelse i ett trangt mörkt ställe.

- Jag vet inte riktigt hur livet efter födelse ser ut, men vi kommer atminstonde att träffa varan mamma!
  Hon kommer att ta hand om oss.

- Mamma?! Tror du pa mamma?! Vart kommer denna mamma att finnas da?

- Överalt, runt om oss! Tack vare henne lever vi, utan henne skulle vi aldrig blivit till.

- Jag tror inte pa det!
  Jag har aldrig sett mamman, därför är det helt klart att mamman inte finns.

- Det är kanske sant, men ibland när vi är aldeles tysta kan vi höra henne sjunga och smeka varan lilla varld.
Vet du vad? Jag är helt övertygad att det är först efter födelse livet börjar!!

[ nepoznat autor ]

©   2007 översatt av   Jasmina Kljucevic

Back       Next       Misli... - Nice Things...     LOGO

Please Sign My GuestBook       View My GuestBook       View My Old GuestBook       Home       Exit